En spännande kombination av vardagsrealism och fantasy, med tillsats av en nypa superhjälteserie.
Kim och Robin har en fantasivärld ihop: det medeltida landet Berghendia som de styr med järnhand. De delar på allt, även om det är Kim som ger landet liv med sina teckningar. Robins lillasyster Namnsdagsflickan är också med på ett hörn, för det mesta som iakttagare, men ibland som smart idégivare.
Men i takt med att verkligheten tränger sig på hotas Berghendias existens. Medan föräldrarna bråkar sönder familjen, bråkar Kim och Robin sönder sin skapelse, Namnsdagsflickans nya rollfigurer förmår inte rädda den. Kim lämnar dem i vredesmod och kastar sig i stället in i superhjältevärlden: den hjältemodiga ninjan Kassandra Karat föds.
Men Namnsdagsflickan är ihärdig, trots brytningen fortsätter hon hänga efter Kim i det alltmer framgångsrika serieskapandet, men till slut blir hennes ivriga stöd för påträngande ... Och nu ligger hon i oförklarlig koma sen en vecka.
Märkliga tecken tyder på att Namnsdagsflickan är instängd i deras gamla fantasivärld: en trygg plats enligt henne, men full av våldsamma fantasier! Namnsdagsflickan måste väckas och Robin blir tvungen att kontakta Kim, bilderna är den enda ingången till Berghendia ...
Augustnominerad författare möter en av Sveriges mest lovande illustratörer = en spännande och vacker roman om svek och växande!
Namnsdagsflickan är porten mellan vardagsvärlden, med skola och höstrusk, och fantasyvärlden Berghendia. Hon är ocskå en mycket speciell lillasyster. Hon kallas Namnsdagsflickan för att hon byter namn efter almanackan varje morgon: på så sätt är det alltid hennes namnsdag. I den här boken är Namnsdagsflickan den som aldrig slutar tro, den som aldrig slutar kämpa, den som aldrig slutar tycka om. Hon är hoppet, kan man säga, och när boken börjar ligger hon i koma.
Hur fick du idén till boken?
Idén till Berghendia och prinsessan som reser på drömskeppet har jag haft i många år. Idén till serietecknaren som ritar in godheten och omtanken i världen med sina serier har jag också haft länge. Namnsdagsflickan föddes när jag förstod hur båda idéerna hörde ihop: det handlar om skapande och att känna samhörighet med världen fast den tycks stöta bort en.
Varför en grafisk roman?
Hur ofta får man chansen att vara med och utveckla en ny form av berättande? Om man som jag hållit på med berättelser i hela sitt liv så är det inte en chans man missar!