När Morgan Alling skildrade sin tuffa barndom i radioprogrammet Sommar år 2009 blev gensvaret enormt. Kanske för att ingen hade anat att den glada, spexande, populära skådespelaren hade en annan sida. Att det bakom skratten även fanns en stor sorg.
Under sina första fyra år bodde Morgan och hans lillebror Stefan tillsammans med sin ensamstående alkoholiserade mor. Vardagen var fylld av supande, slagsmål och flyttar mellan olika lägenheter. Men mamman älskade ändå sina söner och försökte ta hand om dem så gott hon kunde. Och Morgan hittade på allehanda bus och upptåg som gjorde honom till hjälte både hos kompisarna och fyllgubbarna.
Men till slut tappade mamman kontrollen över festandet, förlorade jobbet och blev inlagd på behandlingshem. Morgan och hans lillebror hamnade på barnhem, men trots mammans alla löften kom hon aldrig och hämtade dem. Istället skildes bröderna åt och skickades från fosterfamilj till fosterfamilj.
Morgan tycktes förutbestämd för ett liv med missbruk och misär. Räddningen kom i form av en kärleksfull fosterpappa som vågade ställa krav, och teatern som blev Morgans nya hem.
Jag trodde att jag skulle kunna utgå från texten som jag hade skrivit till sommarprogrammet, men så fel jag hade. Jag fick börja om från början. Det är ju inte radio jag ska skriva utan en bok. Helt olika berättartekniker. Sedan har det varit svårt att sålla bland alla barndomsminnen och att veta hur ärlig jag ska vara, jag vill ju inte såra människor. Min bok handlar om ett barns överlevnad och det har även varit en utmaning att hitta en balans mellan det svarta och det roliga.
Och vad har varit roligast?
Att jag insett hur roligt det är att skriva.
Vilka ska läsa din bok?
Åh, alla som vill!
Har du några råd till andra maskrosbarn?
Du har inget ansvar för hur vuxna människor behandlade dig som barn, men du har 100 % ansvar för hur du interagerar med människor idag. Låt inte din barndom bli ett alibi för att behandla dig själv och andra illa. Dra slutsatser av din barndom och se om det dåliga kan ha gett dig något idag. För det har det. Det är inte lätt och det tar lång tid att bryta sina sociala bojor, men det är bara du som kan göra det och du börjar när du känner för det. Ta små steg i ditt tempo. Men börja helst idag.
Okänd talang:
Kan packa matkassar som ett tetris-spel. Det går fort och varorna ligger i perfekt harmoni.
God vana:
Att jag alltid ser möjligheter i allt.
Dålig vana:
Svårt att sätta gränser och tacka nej.
Inspireras av:
Min son och människor som berör.
Gillar:
Människor som sprider glädje
Gillar inte:
Människor som har ett behov att trycka ner andra.
