Ovan jord på Sveavägen 56 pågår förlagsverksamheten för fullt. Vad många inte vet är att det är nere i källaren som en riktig skattkammare finns: här samlas hela Bonnierförlagens utgivning, från 1837 till idag. Över 100 000 volymer, men också brev, fotografier, målningar och originalmanuskript.
Barbro Ek har arbetat i arkivet sedan 1970-talet. Hon kan de trånga gångarna utan och innan. Trots det händer det att hon snubblar över okända skatter då och då.
Hon pekar på en inramad tavla i olja.
– Den där låg hoprullad tillsammans med massor av papper i ett hörn. Jag vecklade ut den av en slump, och det visade sig vara ett original av Amelin.
Förr om åren var det inte ovanligt att målningar beställdes för bokomslagen. I arkivet finns flera original, till exempel av Jenny Nyström.
Ända från början insåg familjen Bonnier vikten av att skapa ett arkiv. Äldsta boken i arkivet utkom på Gerhard Bonniers förlag i Köpenhamn 1806. Målet har varit att spara fem exemplar av alla utgåvor sedan 1837. Ibland har man dock tummat på reglerna, böcker har getts bort eller lånats ut för att inte återkomma.
På 1940-talet strukturerades arkivet och handlingarna ordnades enligt principer som följs idag. Forums, Bonnier Carlsens, Wahlström & Widstrands, Max Ströms och Månpockets utgivning har tillkommit. I de trånga gångarna finns originalmanus av Hjalmar Söderberg sida vid sida med kartonnageutgåvor av Sidney Sheldon och barnböcker av Elsa Beskow.
Barbro Ek verkar minnas var det mesta finns utantill. Hon småspringer mellan bokhyllorna, full av energi. Tar fram en låda, och lyfter med försiktiga händer upp ett liggande block. Ett manuskript av Strindberg, Giftas. Skriven med vacker, liten, oerhört jämn handstil. Överstrykningar, några få, direkt i texten. Små anteckningar i hörnen. I lådan samlas även korrespondensen mellan Strindberg och förläggaren Albert Bonnier. ”Bäste broder!” inleder Albert Bonnier ett av sina brev, där han också meddelar tryckupplaga: 4000 exemplar. En hög siffra för en novellsamling – även idag.
Förr kom tjugofem pärmar med brev mellan förlag och författare till arkivet varje år. I och med datoriseringen upphörde arkiveringen. Från år 2000 sparas ingen skriven kommunikation mellan förlag och författare.
Barbro Ek suckar:
– Det är jättetråkigt, och jag har fört frågan på tal. Förläggarebreven är oerhört intressanta för eftervärlden att spara.
Några förläggare menar att författarkorrespondensen är för privat att ligga i arkivet. Man förstår vikten av att den ska sparas, men det finns idag inga rutiner att följa. Att den är för privat behöver man inte oroa sig för, ingen får ta del av författarbreven utan författarens godkännande.
Arkivet är inte öppet för vem som helst. Det krävs tillstånd från förlagsledningen för forskare att besöka arkivet. Man har en öppen hållning gentemot den akademiska världen, och framför allt till redaktionerna inom Bonnierförlagen för olika bokprojekt. Arkivet bistår också – mot rimlig ersättning – utomstående förlag och media med författarfoton och museer med böcker och original till utställningar.
För mer information, kontakta Barbro Ek, barbro.ek@bonnierforlagen.se