5 vanliga skäl till att vi ”känsloäter”

5 vanliga skäl till att vi ”känsloäter”

17 februari, 2017

av Caroline Geijer

Att äta hör livet till, men ibland vet vi med oss att vi tröstar oss med mat. Och det fungerar, för mat dövar faktiskt känslor. Maggan Hägglund har skrivit boken Är du en känsloätare? Så kan du bli vän med maten igen där hon vill ledsaga oss bort från kylskåpet in i den guldgruva som faktiskt är vi själva.

Vi bjuder på första kapitlet – där fem vanliga skäl till att vi känsloäter beskrivs. För maten är bara en ledtråd, menar Maggan Hägglund.  
– Ja, känsloätande indikerar att vi har en gåta att lösa. När jag blev tillfrågad att skriva den här boken tänkte jag först: ”Nej, Sverige behöver inte en bok till om mat”. Sen tänkte jag igen: ”Men det här blir en bok om att sluta tjafsa till det så mycket med maten. Och en bok om att inte missa den guldgruva av känslor som vi har.”

Om man är en känsloätare – vad är det första man bör göra?
– Sluta att skälla och gnälla på sig själv för att man känsloäter. Vi gör det därför att det fungerar. Det ger oss energi och avslappning som vi just då akut behöver. Tricket är att: 1. Hitta andra saker som också ger energi och avslappning. Ibland kan faktiskt tio minuters snabb promenad eller djupandning eller en stund i soffan med en roman vara lika effektivt som en chokladboll. 2. Äntligen våga stanna kvar i sina känslor och inse att de inte bara är besvärliga och bråkiga utan har en funktion, har något de vill säga.  Det är väldigt spännande.

Vilka känslor är de vanligaste vi brukar lyckas lugna tillfälligt via mat?
– Oro, nedstämdhet, ilska, uttråkning och ensamhet. Och för att få upp en låg energinivå.

 Vad brukar du själv göra när du känner att livet skaver lite?
– Vila, det är mitt nummer ett. Kolla känsloläget, fråga mig själv: ”Hur mår jag? Vad skulle jag vilja göra egentligen just nu?” Göra något praktiskt, gärna något där jag rör på mig.

251141FAKTA / Maggan Hägglund
Född: 1952.
Familj: Särbo med Anders sedan 25 år.
Bor: I ett grönt radhus i Skarpnäck, söder om Stockholm.
Gör: Frilansjournalist och författare.
Tidigare böcker: Yvonne Rydings skönhetsbok (2007), Så blir du fotomodell (2009), Drunkna inte i dina känslor, med Doris Dahlin (2012), Maggans lilla starksköra (2013), Njutningsparadoxen (2014), Det kommer att gå över (2015).
Aktuell med: Är du en känsloätare? Så kan du bli vän med maten igen

 

Utdrag ur Är du en känsloätare? av Maggan Hägglund

Kapitel 1:

Det är logiskt att du äter som du gör (du är smartare än du tror!)

Du känner suget efter en bit choklad när du stressar hem från jobbet, och undrar rätt ofta varför du inte kan sluta äta förrän chipspåsen ligger tom och flottig. Ibland suckar du över att det här med mat är så komplicerat och du skulle vilja återerövra glädjen över att äta. Njuta. Utan denna ständiga äta-ångra-älta-loop. Äta och känna att det är gott och bra. Äta och vara nöjd med dig själv och din kropp och ditt liv. Slippa förvandla varje måltid till ett stormigt Noréndrama av motstridiga känslor: ”Ät och njut!” ”Nej, du får inte.” ”Titta nu vad du gjorde?” ”Men jag vill ju äta mer!” ”Men kan du inte vara som andra och äta med måtta.” ”Å, vad du är svag och dålig.”… och så vidare – i ett enda kaos. Det är ingen jättesak för dig, men en naggande oro. Ett vardagsproblem som tar onödig energi. Tänk så enkelt det skulle bli om du kunde sluta fred med maten och dig själv, att äntligen få mat-ro.
Du kanske är en känsloätare. Nej, det är ingen diagnos, inget syndrom, ingen ätstörning, ingen sjukdom, ingen ny bokstavskombination. Håll med om att KÄ aldrig skulle bli en särskilt sexig förkortning! Och känsloätaren äter inte känslor, glufsar inte i sig ilska, förvåning och oro. Känsloätare är en beteckning på den som ofta väljer att äta istället för att bli medveten om sina egna känslor, känna in dem och avläsa den information som känslorna ger.
Alla människor äter ibland för att dämpa olika känslor, tröstar sig med en pizza eller tar en bulle för att orka igenom en extra seg eftermiddag. Men för en känsloätare har det blivit ett sätt att hantera livet. En känsloätare är ofta helt omedveten om kopplingen mellan ätandet och känslorna. Det känns ofta bara som ett irriterande skav i livet och en massa frågor: ”Varför står jag framför kylskåpet igen när jag egentligen är mätt?” ”Varför kommer suget efter kladdkaka med grädde när jag varit hemma och hälsat på min släkt?” Känner du igen dig? Börja med att testa dig.

oga

Testa dig – är du en känsloätare?

Jag småäter gärna, även när jag är mätt eller i alla fall ganska mätt.

Jag kan bli desperat sugen på speciell mat.

Även om jag precis ätit kan jag känna mig otillfredsställd och sugen på att äta något mer.

Jag kan bli upprörd och känna mig förvirrad av starka känslor, till exempel när jag träffar vissa personer – då kan jag lugna mig genom att äta.

När jag är upprörd eller arg hjälper det att tugga hårt knäckebröd eller knapra på nötter.

Jag äter ofta när jag är stressad eller när jag slappnar av efter en påfrestande situation.

På eftermiddagarna, efter kl 16, känner jag ofta ett sug efter att äta något som tröstar, belönar eller lugnar mig.

Ibland säger jag ja när andra ber om hjälp, fast jag vill säga nej. Sen kommer jag hem ledsen, trött och arg. Då äter jag för att lugna mig.

Om jag känner mig otrygg och orolig kan mat tillfälligt få mig att känna mig trygg.

Jag tycker att det är svårt att skilja på när jag är hungrig och när jag bara är sugen på något att äta av andra orsaker.

Jag äter när jag har tråkigt. Lite god mat piggar alltid upp.

När jag är upprörd vill jag äta något.

För mig duger bara en viss sorts mat när jag behöver tröst. (Tänk glass, chips, choklad, godis.)

Jag äter ibland som en robot, äter utan att veta om det, som i trance.

Jag äter lite extra när jag känner mig:

– ensam

– hjälplös

– arg

– stressad

– rädd

– orolig

– uttråkad

– skuldmedveten

– förvirrad av starka känslor som jag inte riktigt kan sätta ord på

– spänd

– irriterad

tallrik

Utvärdering:

Om du känner igen dig i fyra eller fler av påståendena är du troligen en känsloätare.
Om du känner ”men det här är ju jag!” så börja med att konstatera att du är smart. Det är helt logiskt att du äter som du gör. Sluta att gnälla på dig själv. Du vet ju att känsloätande fungerar. Mat ger dig…
… lugn när du behöver varva ner mitt i stressen.
… energi när du behöver orka fast du inte orkar.
… njutning när du behöver ta hand om dig själv lite extra.
… tröst när du känner dig ensam och ynklig.
Det du har gjort – fast du antagligen inte har en aning om det – är att du har avläst vad din kropp och din själ behöver och fixat det på ett effektivt och snabbt sätt. Genom att äta.
Tro mig, du är smart. Jag är inte ironisk. Du har avläst dina egna behov och tagit hand om dem.

… (här är kapitlet kortat)

Att du känner dig missnöjd med känsloätandet, att du är trött på att stoppa i dig mat när du egentligen inte är hungrig, att du längtar efter att sluta fred med maten, kroppen och livet – kan vara tecken på att du behöver upptäcka ett nytt och mer spännande liv. Vi är alla olika, det finns ingen one-size-fits-all-lösning på känsloätandet. Här är fem vanliga orsaker. Känn efter vad som stämmer in på dig.

gaffel

1. Du har ingen aning om din egen livsrytm
Hur mår du egentligen? Har du haft tid att ställa dig den frågan de senaste åren eller går allt bara runt, runt? Är du nöjd med dina dagar när du ser tillbaka på dem om kvällarna? Eller lever du i ett tempo som du egentligen tycker är för snabbt? Tänk efter. Går ditt liv i takt med dig själv, din kropp och din själ? Eller pressar du in alldeles för mycket och känner dig tvungen att orka lika mycket som ”alla andra” (vilka de nu är, och om de nu verkligen orkar så mycket!).
I västvärlden har vårt livstempo ökat markant de senaste decennierna. Information väller över oss, vi jobbar och reser och fixar och har projekt. Det går i ett, i ett, i ett. Om du medvetet eller omedvetet försöker att pressa in för mycket i ditt liv så får du ett energiunderskott.
Du orkar inte, men försöker ändå orka. Och istället för att vila, rensa i att-göra-röran eller säga nej lite oftare så pressar du dig – och så kommer suget efter något sött-salt-fett. Nu! Omedelbart!
Det blir inte bättre av att du rationaliserat bort matlagningen, du slänger i dig en macka istället. Nu blir suget ännu värre. Kroppen är både stressad, pressad och undernärd. Försök stå emot suget efter en kexchoklad i den situationen! Du slåss mot urkrafter!
Och som ytterligare förstärkning av eländet är du kanske helt omedveten om när under dagen du är som tröttast och mest spänd i kroppen. ”Nämen, blev jag sugen på en bulle halvfyra idag igen, så märkligt!” Det är inte märkligt alls. Tänk om det är ditt liv som behöver ändras, inte ditt ätande. Skrämmande men spännande! Vem vet var den här resan kommer att sluta?

2. Du vågar inte känna dina känslor
Är dina känslor ett enda virrvarr? Du känner något vagt obehagligt kanske, något skavande … inte trevligt. Men tar du en kaka eller lite glass så dämpar det sig. Det är ingen inbillning. Det fungerar alldeles utmärkt och är fantastiskt effektivt. Obehaget minskar direkt.
Kroppen slappnar av, sträcker njutningsfullt på sig och själen sjunker ner i en soffa full med behagliga kuddar av mättnad och tillfredsställelse.
Och dina känslor som försökte få fram ett viktigt budskap till dig, suckar och drar sig tillbaka. Det är den stora risken du löper om du använder mat för att dämpa känslor: att du aldrig får kontakt med hela ditt fantastiska känsloregister.
Att du missar de viktiga budskap som ilskan, ensamheten och besvikelsen ville ge dig. Det är som att ditt inre skickar mejl till dig. Du hör plinget, men du klickar bort meddelandet oläst. Dina känslor vill ge dig nycklar till ditt liv, varna dig och hjälpa dig att fatta kloka beslut – men du vågar inte lyssna. Du är rädd för att känslorna kommer att svämma över eller för att du kommer du att bli galen.
Sanningen är att de inte alls kommer att förstöra ditt liv och krossa dig. En känsla varar i regel 90 sekunder om du vågar låta den komma upp till ytan.

3. Du behöver vidga din repertoar
Mat ger energi, mat ger lugn, mat ger glädje och njutning, Att äta tillsammans ligger högt på allas våra bästa-saker-i-livet-listor. Och för oss som lever i Sverige idag så är mat nästan alltid tillgänglig.
Det finns mat överallt. Tjugofyra timmar om dygnet. För bara några årtionden sedan åt de flesta svenskar sittande vid ett köksbord. Det fanns inte på kartan att man kunde köpa något att äta lite nu och då. Dels hade de flesta mindre pengar att röra sig med, dels fanns inte det utbud som finns nu. I kiosken kunde du köpa godis. I korvståndet fanns bara korv. Skulle man köpa en bakelse fick man gå till stadens konditori. Mataffären stängde klockan fem. Men nu finns mat överallt omkring oss. I tv står alltid någon kock och lagar mat eller så tävlar man i att baka smarrigaste tårtorna, sen bryts det för reklam – nog är det mat där också. Ögonen, hjärnan och smaklökarna är ständigt utsatta för påminnelser om livets goda.
Det som händer är att mat väldigt enkelt kan bli vårt första val.
Behöver du energi? Kanske en macka med smör och ost! Behöver du lugna ner dig? Kanske ska du unna dig en kopp te och en stor bit kardemummakaka! Har du långtråkigt? Kanske ska du pigga upp dig med lite glass och färska bär! Kommer du hem ledsen och känner dig överkörd av andra människor? Ja, du kan gå direkt till kylskåpet och kolla vad som kan vara en effektiv dämpare! Kanske en bit ost? Inget fel med det. Men det finns andra effektiva sätt också. Och dem missar vi ofta. På sidan 130 (i Är du en känsloätare? av Maggan Hägglund) hittar du en skattkista full med ”vad ska jag göra i stället?”-lösningar.

4. Du behöver bli snällare mot dig själv
Ibland kräver kroppen och själen mat när de inte får vad de i första hand behöver. När din kropp äntligen får lite TLC, Tender Love and Care, när du börjar gilla den precis som den är, kommer många bitar att falla på plats. Och när du börjar få in rutinen att fråga dig varje dag: ”Vad behöver jag just nu?”, ”Vad är det jag vill ha?” och ta hand om dina behov kommer livet att bli annorlunda. När du börjar göra det du egentligen allra helst vill: vila, umgås med dina vänner, skälla ut någon, röra på dig, byta jobb, sitta i soffan och tänka en stund…

5. Du kånkar omedvetet runt på alla andra
Det är ett fint drag att bry sig om. Men det är helt korkat att tro att man har ansvar för alla. Den där märkliga blandningen av storhetsvansinne: ”Det är jag som ska fixa allas liv”, och självutplåning: ”Alla andra är viktigast, de måste komma först, jag själv är inte värd att ta hand om” tar otroligt mycket energi. Den dränerar dig på all kraft, den upptar din tid och den får din hjärna att ständigt älta alla problem som du kan nosa dig till. Du kanske har ett väldigt bra väderkorn och kan sniffa upp alla olyckliga, trasiga och behövande människor runt omkring dig. Resultatet blir ständig känslomässig överbelastning. Din energinivå ligger alltid för lågt. Och då är mat ett sätt att hitta balansen, när du äter känner du att du blir dig själv igen.

… Fortsätt att läsa och lära i boken!

Du kan köpa den här.

hjarta