Nostalgikick: Minns du de här guldkornen?

27 oktober, 2017

Tordyveln som flyger i skymningen
Maria Gripe har lyckats hålla läsare trollbundna i över 60 år. Hon skriver med en darrande nerv kring gåtor som lockar många till mer läsning:

Andra tillfälligheten
Människor vet inte alltid vad de säger.
Människor talar inte alltid sanning.
Människor kommer inte alltid ihåg vad de har sagt.
Det var den smärtsamma erfarenhet som Jonas Berglund gjort under sitt tolvåriga liv i hemmet och i skolan.

Läs mer på Bookbeat, Storytel eller på förlagets hemsida.

Hattstugan
Böcker på rim är genialiskt att läsa högt för barn. Och Elsa Beskows böcker som Hattstugan, Sagan om den lilla lilla gumman och Tomtebobarnen har både skrämt och roat sedan sluten på 1800-talet:


Då hitta’ flickan hastigt på ett sätt:
”Vi tar och ställer till en riktig …

En eld vi gör på strand här utanför
och kokar kläderna som mamma …

Och om vi skyndar oss allt vad vi orka
så hinner kanske kläderna att …”

Och snart en munter eld på stranden sprakar
allt mera ved de in i elden rakar.

Det är så roligt att se elden flamma,
de glömmer både tvätt och tomtemamma.

Läs mer på Bookbeat, Storytel eller på förlagets hemsida.

Sagan om det röda äpplet
Sagan om det röda äpplet är genial klassiker som älskas av massor av barn (och vuxna). Jan Lööfs karaktäristiska bilder och finurliga berättelse går hem i alla slags hem:

Det var en gång en gubbe i randig kostym, som råkade gå förbi en fruktaffär.
– Det skulle smaka gott med ett riktigt saftigt äpple, tänkte gubben och gick in i affären

Läs mer på Bookbeat, Storytel eller på förlagets hemsida.

Prostens barnbarn
Humor har alltid varit en bra ingång till läsning och Eva Bexells roliga högläsningsböcker om Prosten är en riktig läskaramell:

Tidigt en morgon står de där i tamburen, Carl, Anton och pappa Sture. Carl
håller pappa i handen. Carl är sju år och hans bror Anton är fem. Men Anton håller ingen i handen.
Nej, han står för sig själv mitt på golvet med hunden Nikodemus under armen, och precis som vanligt
har hans glasögon halkat ner och sitter på yttersta nästippen.
– Goddag, mina små kära vänner! utropar deras mormor och slår ihop händerna.
– Var har ni TV:n, säger Anton.
– Men Anton då, säger Antons pappa. Du måste hälsa på mormor först.
– Jag vill se TV:n först, säger Anton.
Och när han väl bara har fått se TV:n hälsar han både på sin mormor och
morfar.

Läs mer på Bookbeat, Storytel eller på förlagets hemsida.