Stina Wirsén ritar

Du brokiga, nya värld

15 juni, 2016

På ett vitmålat och avskalat asylboende exploderar ett rum i färg, glittertejp och huggtandade bläckfiskar. Det är Stina Wirsén som ritar tillsammans med nyanlända barn.

Workshop Stina Wirsén Foto: Tobias Hofsäss

Majsolen värmer upp lokalen där ett tjugotal barn har djupdykt bland tuschpennorna. Workshopen är del av ett gemensamt projekt mellan barnrättsorganisationen Rädda Barnen, illustratören och författaren Stina Wirsén, barnboksförlaget Bonnier Carlsen och Bonniers bokklubbar, där nyanlända barn mellan noll och tre år välkomnas till Sverige med ett bokpaket bestående av Stina Wirsén böcker Titta! och Brokiga ritboken.

Workshop Stina Wirsén Foto: Tobias Hofsäss

– Det är så otroligt viktigt att visa de här barnen att de är välkomna. Förhoppningsvis kommer de att stanna länge. De är vår framtid, de som kommer operera våra ögon och jobba på förskolorna, säger Stina Wirsén. Hon har länge varit engagerad i mångfaldsfrågor, bland annat som ledamot i Svenska Barnboksakademin som jobbar med bibliotek och förskolor för barns rätt till böcker.

Workshop Stina Wirsén Foto: Tobias Hofsäss

Boken Titta! berättar på enkel svenska om sol, regn och en vilt växande trädgård där Stina Wirséns Brokiga-figurer klättrar ut ur sidorna. Bilderboken Brokiga ritboken togs fram som en fortsättning på denna och består av halvfärdiga teckningar och text på arabiska, dari, engelska, franska, persiska, somaliska och svenska.

– Tanken är att barnen ska rita vidare på de teckningar och den berättelse jag har påbörjat. De blir medskapare av en saga, en bok de kan läsa om och om igen. Vissa barn kastar sig ut i leken, andra är blygare. Bilderboken kan också hjälpa barn som har svårare att ta kontakt, säger Stina Wirsén.

– När man jobbar med barn som inte har svenska som modersmål och kanske inte varit här så lång tid är det fantastiskt att rita tillsammans. Man behöver inte kunna prata ett gemensamt språk, man kan kommunicera så bra ändå, säger hon.

Workshop Stina Wirsén Foto: Tobias Hofsäss

Projektet är tänkt att vara långsiktigt och så småningom innefatta fler böcker.

– Glädje och entusiasm leder till trygghet. Trygghet är ett av de mest grundläggande behoven som barn har, i synnerhet barn som varit med om svåra påfrestningar och trauman. Vi är glada över detta samarbete som är en pusselbit på vägen mot ett bättre mottagande för barn, säger Elisabeth Dahlin, generalsekreterare på Rädda Barnen.

Även om projektet främst är riktat till de yngre åldrarna så dras hela rummet med i skaparglädjen. Tonårstjejer, mammor, mellanstadiekids, Rädda Barnens volontärer och personalen på Bonnier Carlsen – vi klipper, färglägger, trasslar in oss i tejp, letar limstift och rätt nyans av blått. I den kreativa röran hittar vi även fram till varandra. Det blir lätt att fråga om favoritfärg eller hjälpa till att klippa ut ett hjärta. Svaren leks fram på svenska, engelska eller genom att peka på teckningarna som ligger huller om buller på bänkarna.

– Suddgummi, vilket konstigt ord! säger Asmaa. Barnen runt bordet nickar instämmande. Asmaa är 16 år och kom till Sverige från Syrien för ett halvår sedan. Hon har matchat den rosa huvudduken med knapparna på blusen och koftans mönster. På pappret framför sig ritar hon i djup koncentration ett blått hus omgivet av gröna träd.

Hennes kompis Fatima tecknar av seriefigurer som hon googlar fram på mobilen. De träffades när de delade rum här på asylboendet och har blivit nära vänner. Fatima, som går i skolan och pratar bra engelska, hjälper oss att översätta från arabiska.

– Det är strul med papprena i Syrien så jag kan inte gå i skolan, säger Asmaa. Här finns ingenting att göra om dagarna. Jag vill studera. Studera hårt!

Jag svarar att jag hoppas att det snart löser sig för henne och kramar tummarna för att visa hur mycket jag håller på henne. Heter det förresten “hålla tummarna” på arabiska? Fatima nickar. Jo, det gör det. Fotografen Tobias som ursprungligen är från Tyskland lägger till sitt modersmål. Tre länder, två kontinenter, åtta hållna tummar. Lyckönskningarna seglar genom språkbarriärerna och rakt in i hjärtat.

Arman är nio år gammal och från Afghanistan. Han gillar spännande berättelser som Pippi Långstrump och ritar hellre spöken än att färglägga regnmoln. Jag frågar honom om han har det roligt, och han svarar så uppriktigt som bara barn kan.

– Nej! Jag vill läsa och läsa och läsa. Han håller upp Titta! som han just har fått och tillägger:

– Men jag har bara den här boken. Sen läser han Titta! högt ännu en gång som ett rinnande vatten. Tror han att jag kan lära mig dari lika snabbt som han har lärt sig svenska? Nej, svarar han, det är så många prickar i alfabetet. Jag anar att han har helt rätt.

– Det ger mig hopp att vara del av en sådan här workshop. Jag får träffa de nya svenskarna och ser att det är möjligt att göra stor nytta. Många förskolor har en utarbetad konstnärlig pedagogik på schemat. Det har inte de här barnen, säger Stina Wirsén.

Workshop Stina Wirsén Foto: Tobias Hofsäss

– Vi är många som ser att det är konstruktivt och positivt att vi får nya svenskar. Vi har en situation i Europa där många är i rörelse, och det är något vi ska välkomna. Hotet är inte att det kommer in nytt, hotet är det instängda och rädslan, säger hon.

Workshop Stina Wirsén Foto: Tobias Hofsäss

Det finns ett annat kaos utöver det som visas på nyheterna. Det av pennor, papper och barn som strålar i kapp med färglagda solar när de stolt visar upp teckningar till mamma med “jag älskar dig” på både svenska och arabiska. Allteftersom timmarna går fylls whiteboarden med våra bilder. En värld av brokiga berättelser växer fram. En plats där det inte behövs några ord för att säga att här är gråtande ögon lika välkomna som skrattande blommor.

Text: Karin Skelton
Foto: Tobias Hofsäss