Fredrik sparar på ljud

Fredrik Olsson ville bli journalist, men hade för risiga gymnasiebetyg. Istället blev han lärare. Efter några år i skolvärlden och ett högskoleprov med toppresultat stod plötsligt alla dörrar öppna.

– Då tänkte jag: Fan, jag ska bli journalist!

Ganska tidigt kom en lärare fram och sa: “Du är ett radioämne”. Jo, visst. Någonstans djupt där inne hade Fredrik vetat det hela tiden. “Det ljudliga kallet.” Det blev 15 år på Sveriges Radio. Sedan kom han, julkalendergeneralen, till Bonnier Audio.

Hur gick det till?

–Jag var här i jobbet. Kom hit med Marie på Lundströms bokradio, steg in i receptionen och kände att det var en så fantastisk stämning i huset. Jag vet att det här låter flummigt, men jag blev sugen på att jobba här i huset, i byggnaden.

I pressmeddelandet som gick ut när anställningsavtalet var påskrivet stod det att: ”Med Fredrik på plats kommer vi nu kunna lägga mer krut på innehållsutveckling för ljud – framför allt vid produktion av berättelser skrivna direkt för ljud tillsammans med det nystartade förlaget Bonnier Bookery och i vår kommande barnutgivning.”

Svensk Bokhandel sträckte sig efter mobilen, ringde upp Fredrik Olsson och frågade vad han ville uppnå i sin roll? Svaret står att läsa på webben:

“Nu kommer jag låta som någon av bröderna Gallagher i Oasis men: gärna välta hela litteraturvärlden!”

För den som vet att Fredrik fortfarande drömmer om att bli rockstjärna så var svaret kanske inte så oväntat. Men ändå, vad är det för näring han hämtar ur den ungdomsdrömmen?

–Det okonventionella. För mig är det inget mål att ta plats och synas. Men det finns något fritt i att vara 45 år och fortfarande låta sig drömma om att bli rockstjärna.

Så med målet satt att välta litteraturvärlden. Hur går man tillväga?

– Leker.

Som Snurran-böckerna. Fredrik läste in en första demo för böckerna hemma i sin egen studio. Han jagade en humla på tomten eftersom ”varken han eller Bonnier Audio har världens största ljud-kartotek”. Sonen fick komma in i studion och låta som en gråtande myra, tre olika slags ketchups inhandlades och spelades in för att få rätt pruttljud.

–Lite punk-estetik. Do it yourself. Det är ett sätt, säger Fredrik.

Det funkade jättebra hos publiken. Nu har fyra av böckerna om kattungen Snurran hunnit bli ljudböcker, liksom många andra barnbokstitlar och vuxenlitteratur.

En del av Fredriks tid går åt till att hitta rätt inläsare.

– Text har en ton. Det gäller att tima tonen med en inläsare. Som med 1793. Det finns en skörhet i berättelsen, det är inga machomanér. Då vill man hitta en röst med den lilla skörheten.

Han kommer från public service där han upplevde att val av program och inslag många gånger gjordes utan att fundera över om det skulle flyga eller inte. Nu finns han i ett företag som styrs av både fokus på litteraturen och vad läsarna söker.

Och då kan det inträffa, som han som journaliststudent avfärdade: Att det kommersiella företaget är mer lyhört för lyssnaren och upphovspersonen än det ickekommersiella företaget. Och att tänka kommersiellt faktiskt kan vara till gagn för både litteraturen och för lyssnaren/ läsaren.

– Det trodde jag aldrig. Jag som gick runt med mina dr Martens och en stjärna på min röda t-shirt.