Intervju med Bodil Unenge

Läsfrämjare

Varför är läsning viktigt för dig?

Att läsa böcker är för mig en extra dimension i livet. Det är en plats jag själv väljer, dit jag alltid kan återvända. Ibland vill jag ha spänning, ibland känslostormar, ibland lugn och ibland något vackert. Utbudet är oändligt och det är bara att plocka upp en bok så är man där. Att hitta just den där rätta boken, är såklart inte alltid så lätt. Men det går.

Varför arbetar du med att främja läsande?

Eftersom läsning är en så central och viktig del i livet för mig vill jag hjälpa andra att hitta samma glädje i läsningen. Det ger sig inte själv att bli en läsare, utan det kräver envishet. Idag finns det så många mer lättillgängliga sätt att förströ sig på att jag tror det är svårare att bli en läsare nu än när jag växte upp. Jag vill hjälpa så många som möjligt att se den möjlighet som litteraturen erbjuder.

Hur ser ditt läsfrämjande arbete ut?

Jag har förmånen att få arbeta med läsfrämjande hos Bonnierförlagen. Tillsammans med våra samarbetspartners genomför vi projekt som når ut till många barn och unga, ofta i socioekonomiskt utsatta områden. Det kan handla om att erbjuda böcker och basket hela sommaren genom BonnierHoops, utrusta Berättarministeriets utbildningscenter med böcker, uppmuntra Läxhjälpens elever med en bokgåva eller byta namn på höstlovet till Läslov.

Vad är ditt bästa tips för att locka till läsning?

Pracka aldrig på någon en bok hen inte själv har valt. Genom att välja själv hittar du just den bok du är intresserad av. Hjälp till att välja. Berätta om olika böcker, titta på böcker tillsammans och försök lista ut om de passar. Prata om böcker du läst, visa vilka böcker du läser. Och såklart, läs själv, så det syns.

Hur inspirerar du till läsning?

Jag pratar om böcker. Vilka jag läst, vilka jag läser, vilka jag vill läsa. Jag försöker tipsa om böcker som jag tror andra kan vara intresserade av. Jag ger bort böcker i present, noga utvalda till just den personen.

Vad är ditt bästa läsminne?

Ett litet liv av Hanya Yanagihara är en alldeles fantastisk bok som jag aldrig ville skulle ta slut. Den är fullkomligt uppslukande och oförglömlig. Den handlar om fyra vänner i New York och deras liv. Full av gåtor, otroliga livsöden och med en berättarglädje som tar läsaren in i berättelsen på ett sätt som får en att glömma tid och rum. Den är en av ett ytterst fåtal böcker (förutom B. Wahlströms röda och gröna ryggar såklart) som jag kommer att läsa flera gånger.

Vilken bok rekommenderar du att alla läser?

Hm, knepigt. Egentligen rekommenderar jag ju inte att alla ska läsa samma böcker. Men en bok som jag aldrig glömmer, som lärde mig en massa och fick mig att i kroppen förstå saker är Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson. Den ger, förutom en otroligt gripande läsupplevelse, insikter om oss människor som vi alla blir bättre av att vara medvetna om.