Aktuella med Rymdpiloterna och Kapten Zenoks onda önskan

Berätta om Rymdpiloterna!

Den här serien handlar om tre barn som bor på rymdskeppet BrT-22Xz-9, men det tycker alla är så svårt att säga så de kallar den för Hajen. Barnen heter Max, Kim och Sam och ska bli rymdpiloter när de blir stora, men än så länge går de i skolan. Man kan säga att de bor som vi gör på jorden, fast i rymden. De går också och handlar ibland – på galaxerian. Barnens lärare är en hybrid mellan en människa och robot. Sedan finns det en uppfinnare också som bara är robot. På Hajen bor också den makthungrige Zenok, som vill bli kapten till varje pris…

Rymdpiloterna kategoriseras av förlaget som en så kallad Mer-att-läsa-bok, vad innebär det?

Mer att läsa har mer text än Lätt att läsa. De olika kategorierna vänder sig egentligen till samma läsare, men för Mer att läsa behövs lite mer läskondis. För mig handlar inte lättlästheten nödvändigtvis om textlängd och ordsvårigheter, utan mycket mer om att hitta fängslande berättelser. Hur sugen blir läsaren att läsa boken han eller hon har framför sig? Jag brukar också säga att en bra text är en belönande text. Läsare ska känna; Wow, får jag vara med om det här när jag läser, då vill jag läsa igen! I den här texten finns en massa galna och knasiga uppfinningar som inte fungerar, och man får möta barn som fäktas, åker i sina egna rymdskepp och är med om livsfarliga äventyr. 

Hur har ni tänkt kring samspelet mellan text och bild?

Vi ville göra en bok med mycket text, men där bilderna är lika viktiga som texten. Med bilder kan man visa så mycket mer och lägga till saker som inte texten berättar. Den här boken innehåller också en typ av handling som kan vara roligare att se i bild än att läsa om. T ex när karaktärerna fäktas med lasersvärd. I bild kan man se hur de gör och lägga till ljudeffekter. I text blir det lätt lite yxigt: Han högg. Hon duckade. De hoppade. Detsamma gäller när de färdas med rymdskepp, eller visar hur finurliga fällor och vapen fungerar. Vi ville också ha så rikligt med illustrationer att man på vissa sidor kan sjunka in i dem och drömma sig kvar en stund. Bilden ger också fart. Det blir snabbt och fängslande, som i en tecknad film. 

Johanna, vad var roligast respektive största utmaningen med att illustrera den här boken?

Roligast var att varken Magnus eller någon på förlaget sa ”Nej, stopp! Sådär kan det inte se ut!” när jag skickade in mina bilder. Jag fick verkligen fria tyglar att låta min allra vildaste fantasi skena vad gäller att konstruera knasiga rymdskepp, monster, spejsiga prylar och annat kul som kan finnas på Hajen. För det var just detta som även var det svåraste i början, jag fick ritkramp p.g.a att jag tittade för mycket på hur andra ritade rymdskepp. När jag slutade med det och istället bara lät min egen kreativitet släppas lös, lossnade allt. Jag fick även ta fram ett lite mer skissartat och ”slängigare” manér, vilket var väldigt roligt! Allt behöver inte se perfekt ut.

Vilka är era bästa tips för att inspirera barn att läsa?

• Se till att det finns böcker där barnen vistas.
• Föregå med gott exempel och läs själv. Berätta om vad du läser.
• Önska dig böcker av barnen i julklapp!
• Skapa läsestunder ihop. Under ett täcke i en soffa med bullar och mjölk (eller nåt annat) där man bara kan vara med om man läser.
• Leta efter böcker och texter som handlar om sånt barnen intresserar sig för.
• Fortsätt med högläsning högt upp i åldrarna.