Vi som jobbar på Bonnierförlagen: Elika Ghiasi Tari

Många tänker nog främst på förläggare som en typisk roll på ett förlag. Men för att ge ut en bok krävs naturligtvis ett samarbete mellan ganska många personer som har olika kompetenser och som sitter på olika avdelningar. Elika Ghiasi Tari, royaltyansvarig på Bonnierförlagens rättighetsavdelning, berättar lite mer om sitt arbete.

Hur ser ditt arbete ut på Bonnierförlagen?

Som royaltyansvarig på Rättighetsavdelningen är jag med väldigt tidigt i processen när en bok blir till genom att stötta förläggare i att upprätta förlagsavtal mellan de aktuella parterna, förlag och författare. I det skedet är det inte alltid säkert att det ens finns ett helt färdigt manus. När verket sedan ges ut är vi ansvariga för att royaltyn räknas, avräknas och redovisas korrekt till författaren enligt avtal, i alla format och kanaler där böckerna säljs. Detta görs så länge förlaget har rättigheterna att ge ut och sälja verket, vilket teoretiskt skulle kunna vara under hela verkets livstid. En något svindlande tanke eftersom bokens liv kan vara längre än ens eget och historian i sig vara odödlig. Det ingår också i mitt jobb att ta fram relevant analysunderlag där vi på royalty och rättigheter kan bistå andra delar av huset.

Vad tror du är viktigt för att lyckas i sin yrkesroll?

Utöver goda kunskaper i ekonomi och betalningar är det är viktigt att ha en förståelse för det juridiska i avtalen och upphovsrätt generellt. Royalty kan i allmänhet bli ganska komplext – och i synnerhet på Sveriges ledande förlagshus. Vi behöver därför vara väldigt noggranna och ha bra systemstöd för att kunna hantera den stora katalogen som vi har. Ett intresse för kultur och litteratur gör ju också arbetet extra roligt. Sen kan jag ju inte nog framhålla mina kollegor, såklart. It takes a village. Jag råkar också ha väldigt roligt på mitt jobb vilket är viktigt för mig.

Tycker du böcker ska spegla sin samtid eller verka som en förändrande kraft?

Jag tror att riktigt intressant konst måste förankras i samtiden för att sen säga något om framtiden. Där framtiden skulle kunna vara en insikt som vi inte hade igår. Jag öppnar nog ärligt sällan en bok som jag inte har några förväntningar på, men jag vill inte tillskriva boken i sig ett ansvar att förändra. Att läsa är avgörande för att också ge ett språk där språket inte finns, vilket kan öppna många rum och dörrar. Kanske fler än man är beredd på. Både själsligt och bildligt. Det kan i sig vara livsförändrande och det har vi alla former av litteratur att tacka för.